Mina föräldrars syn på vårat förhållande.

God morgon, eller ja, det är väl inte riktigt morgon nu, snarare brunch tid. Jag har sovit som en stock i natt, inga drömmar heller för den delen. Har just i denna stund en pratglad gubbe i luren, han är på väg och ska införskaffa en dator. Så nedrans gullig, älskar när han är så där uppe i varv och man knappt hinner med att höra alla ord han uttalar. Jag kan verkligen inte annat än le. 😀

Nu har vi avslutat samtalet, hoppas han lyckas hitta någon skaplig dator nu. Han hade då minsann planer så det blir nog bra. Kan nästan se honom framför mig hur han står där och snackar med någon säljare på Elgiganten och får till en schysst affär.  De senaste dagarna är det framförallt jag som svarat på kommentarer och sådant så ni som ställt frågor till honom kommer få svar bara han fixar en dator. WordPress applikationen för Android har funkat riktigt fint tydligen när det kommer till att skriva inlägg men när det gäller att se kommentarer och så har det varit lite jobbigt så därför har vissa av er inte fått svar.

Jag har läst att många verkar vilja veta hur våra familjer reagerat och om de vet om oss. Jag tänker bara svara för mig och min familj vet om min relation till honom. Dock är det en väldigt färsk nyhet i min familj då de fick reda på det för kanske en månad sedan. Jag har varit så rädd för att de skulle bli besvikna på mig, inte vilja veta av mig eller till och med förbjuda min relation till honom. Visst, jag är arton år men jag bor fortfarande hemma och min familjs åsikter har väldigt stor inverkan på mig.

Mina föräldrars reaktioner på detta har väl inte varit de bästa. Jag har inte fört en dialog med min pappa angående detta då han kan ha ett väldigt hetsigt humör och en förmåga att uttrycka sig på värsta vis. Jag fick dock höra vad han sagt då mamma pratat med honom om detta och jag kan lova att det inte var några fina ord i över huvud taget som kom ur munnen på honom, av den anledningen så har jag valt att inte prata med honom om det utan vill han prata med mig i sansad ton och är villig att lyssna får han ta initiativ till det.

Min mamma där emot har jag haft en del långa diskussioner med och hon vill inte veta av honom eller vår relation i över huvud taget dock kan hon inte göra annat än att låta mig vara med honom. Men hon har inte ens gett honom en chans, hon har inte ens försökt acceptera situationen vilket är väldigt synd enligt mig då hon går miste om en helt underbar man. Men hon ser väl saken ur ett annat perspektiv än mig, hon hade önskat att jag träffade någon i min egna ålder som kunde hälsa på och ha roligt med familjen. Det hon inte inser ät att denne man kan också vara med och ha kul och umgås bara han fick möjligheten till det. Hur skulle ni som läser detta och är föräldrar tänkt och agerat om er dotter vore i en relation som min?  Dock tror jag att när hon väl träffar honom så kommer hon kunna ge honom en chans och jag tror att de kommer få en fin relation i framtiden.

Är det något annat så är det bara att fråga på, jag svarar på så mycket jag kan och ert intresse och nyfikenhet är bara kul. Ingen fråga är för dum eller konstig så ordet är ert!

Annonser

34 kommentarer

Filed under Hon, Svar på frågor

34 responses to “Mina föräldrars syn på vårat förhållande.

  1. Usch va jobbigt det måste var för dig! Hoppas dina föräldrar kommer över det och ger din ”kärlek# en chans! För kärlek har ju inget med ålder, färg eller sex att göra…man blir ju kär i en person!

    Kram,

    Nicky

    • Det är inte världens roligaste situation, men känns skönt att slippa vara hemlig om honom. Jag hoppas verkligen det jag med, framtiden är ett oskrivet blad så vi får se vad den visar. Kram på dig.

      • Vet iofs inte hur mina föräldrar skulle reagera!!! Mamma skulle typ dö! LOL och pappa skulle explodera…men som sagt man vet ju aldrig förrän (om) det har hänt.

        Kram,

        Nicky

  2. Kan säga att mina föräldrar var likadana. Jag och min pojkvän blev ihop i februari 2009, mina föräldrar träffade honom för första gången i september 2010. Innan dess sa dom inte många vänliga ord om vår relation kan jag säga…
    Hoppas det löser sig mellan dig och din familj, bara dom får lite (eller mycket) tid på sig så kommer dom säkert smälta det här och bli lite mer öppensinniga.
    Skickar med en kram, även fast vi inte känner varandra, för jag vet hur hopplöst jobbig en sån här situation kan vara. 🙂

    • Ja, jag hoppas det jag med, Låter tiden läka deras besvikelse och för hoppningsvis öppnar deras hjärtan för vår relation också. Tack för kramen, den värmde. Skickar ett skepp tillbaka med kramar! 🙂

  3. moa

    de är så himla tråkigt att folk är så himla åldersblinda. när jag hittade den här bloggen fasnade jag direkt!
    min mamma har alltid lärt mig att: lyckan har ingen ålder.är ni lyckliga med varandra så är de klart att ni ska få vara de. men,jag kan förstå dina föräldrar att dom kanske är oroliga just nu när dom inte har träffat honom? och när dom väl gör de kanske han blir mer accepterad av dom?
    hoppas allt blir bra-kramar!

    • Jo, det kan jag också tänka mig, synd bara att de inte vill träffa honom för någonting i hela världen just nu. Men efter någon månad kanske det klingar annorlunda. 🙂 Vilken go mamma du verkar ha, tänk om min mamma hade den synen i nuläget. Men hon kanske ändrar sig. 🙂

  4. Klara

    Hejsan, jag är en tjej på 18 år som har en helt ”vanlig” relation enligt normen.
    Om någon av mina vänner skulle berättat innan jag började läsa eran blogg att hon/han börjat träffa en så pass mycket äldre man/kvinna hade jag tyckt att det var riktigt konstigt och jag hade någ inte stöttat det alls. Men nu tack vare eran blogg så har jag börjat sätt på saken i ett helt annat ljus, vem är jag/andra att bedömma vad kärlek är?! Lycka till och fortsätt att vara starka så vet jag att ni kommer ändra många andras åsikter och inte bara min 🙂 kram

  5. j

    Jag borde väl inte skriva det här eftersom det blir en typisk anonym ”hatkommentar”, men eftersom du nu frågar… Jag hade reagerat precis som dina föräldrar. Att ni dessutom har känt varandra i flera år gör det knappast bättre. En 40+are som är ”kompis” med en 14-15-åring (eller när ni nu lärde känna varandra) är inte normalt någonstans. En gubbe som är kåt på småtjejer. Ja, det var han redan då, annars skulle han inte kunnat ”ändra” sina känslor så snabbt när du berättade vad du kände. Vad kan ni få ut av varandra egentligen, mer än sex och att han kan köpa saker till dig?

    • Så du känner inga 15-åringar själv? Om du nu missuppfattade det hela eller ej vet jag inte. Men kontakten som sådan kommer jag inte kommentera, men kan lova att den var helt normal, människor emellan. Inte nåt konstigt med det. Lätt för en person på utsidan att förkorta en lång historia som du gör. Dessutom om du kan läsa eller vill läsa det som står, så var det inte jag som aktivt sökte kärleken utan det var tvärtom. Det har du inte heller fått med. Som du skrev i början så är det ett vanligt hatkommenterande från din sida. Vill man inte fatta eller förstå det jag skrev när jag beskrev vår kärlekshistoria så är det rent sorgligt. Inget jag eller nån annan här kan göra nåt åt.

      Din sista mening visar också hur påtaglig din motvilja till såna här förhållande den är. Trångsynthet och total avsaknad av egna erfarenheter. Men du är inte ensam, men det ändrar inte våra känslor för varandra vad än dina åsikter är. 🙂

      • j

        Jag är 22 år och nej, jag känner inga 15-åringar även om det skulle vara relativt normalt i min ålder. 15-åringar är i en helt annan livssituation än jag och jag har väldigt lite gemensamt med dem. Jag kan bara tänka mig hur lite jag kommer att ha gemensamt med folk i den åldern när jag är 40 år. Kompis (du skrev att ni var kompisar) innebär för mig någon som man aktivt och av egen fri vilja träffas och umgås med, och nej, jag tycker inte att det är normalt att en 40-årig gubbe är kompis med en 15-årig tjej. Vad har de gemensamt egentligen? Ett barn som inte ens har gått ut grundskolan, inte får rösta, inte får vara ute på kvällarna, har en månadspeng att leva på och en vuxen karl som har jobb, boende, 30 gånger mer pengar att röra sig med, bil osv. Att jag har en motvilja mot den här typen av förhållanden är ingenting jag håller hemligt direkt, så det var ju bra att det framgick tydligt.

      • Johannes

        Jag hade heller inte tyckt relationen var okej!
        Ni är i olika stadier i livet och det är det enda jag kommer säga!

      • Är en relation byggd på livserfarenhet? Är en bra och fin relation byggd på att man är samma ålder? Eller är en fin relation byggd på ömsesidig respekt, glädje av varandra och kärlek?

      • Johannes

        Kan hålla med om vad du säger också! Jag säger bara vad jag tycker om er relation men önskar er all lycka!

      • Tack för denna diskussion och tack för lyckoönskningen även om jag inte vet om den kommer från hjärtat med tanke på dina åsikter om denna relation. Men det är i alla fall kul att du var villig att ta en diskussion och det gör att jag åtminstone kan respektera dina åsikter trots att jag har en annan åsikt än du. // hon

  6. matilda

    Det är tråkigt att människor är så besatta utav åldersmallen. ”Hatkommenteraren” ovan visar ingenting annat än okunskap och saknad av erfarenhet. Alla blir inte kära i människor som har ett liknande liv som en själv. En 40-åring och en 18-åring kan ha jättemycket gemensamt om man inte stirrar sig blind på det yttre. Det är ju bara att titta på ditt förhållande till dina föräldrar, det skiljer massvis med år men ändå kan man umgås ihop och ge varandra något. Skulle allt ändras bara för att sex är involverat? Helt plötsligt försvinner allt man har gemensamt förutom lön och arbetslivserfarenhet? Sådant som intressen, åsikter, känslor, personlighet och livserfarenheter räknas inte längre?

    Och en 22-åring och en 15-åring skiljer sig inte alls så mycket som du tror, det är så individuellt. Jag antar att du inte har några syskon som du umgås med? Det är alltid lite komiskt när en person ser ner på någon annan pga dess ålder när det egentligen bara skiljer ett par år.

    • Johannes

      Att jämföra det med föräldrar är väl lite att ta i! Men förstår vad du försöker säga endå! Nej, detta är ingen hatkommentar från min sida. Jag säger att jag inte hade tyckt det var okej eller tycker det är okej!

  7. Lisen

    Hur skulle ni som läser detta och är föräldrar tänkt och agerat om er dotter vore i en relation som min?

    Jag skulle antagligen ha blivit fullkomligt bindgalen! (Ja, du frågar och jag svarar.) I mångt och mycket är jag en anhängare av inställningen att åldern bara är en siffra, att den inte spelar någon roll, etc. Men. När vuxna människor har amorösa och erotiska känslor för barn – vilket man per definition är när man är under 18 – har jag svårt att se att allt står rätt till. Man må kalla det att man ”känner sig yngre än man är”, ”inte alls som andra gubbiga 40-åringar”. Och att som barn bli förförd och att förföra (lolita-myten är ju inte direkt ny, med det initiativtagande barnet) en vuxen tyder också på att något är fel. Vanligtvis i relationen med fadern, men det kan också vara så att man inte har sett en väl fungerande kärleksrelation hemma, och därför själv skapar sig denna idealiserande. ”Det är vi mot världen”. ”Tillsammans är vi oslagbara”. ”INGEN förstår just OSS.”

    Så småningom kommer hon komma ikapp sin ålder, rent mentalt. (Jo, för de som umgås med äldre hävdar väldigt ofta att det är väldigt mogna för sin ålder. Långt före alla larviga jämnåriga till och med…) Då kommer förhållandet troligtvis ta slut och förhoppningsvis har hon inte tagit alltför stor skada av det.

    Jag svamlar en del nu känner jag. Men bara av att sätta mig in i tanken blir jag faktiskt upprörd. När jag själv var ung — och då ändå inte så ung som du — träffade jag mycket äldre män. De äääälskade mig. De förstooood mig, som ingen annan. Bla, bla, bla. Det enda de egentligen gjorde var att utnyttja mig. Jag hade ingen vettig pappa. Och även om de freudianska sambanden var övertydliga vägrade jag att gå med på det. Och jag vägrade gå med på att vuxna män som träffar barn faktiskt är väldigt skumma.

    • För egen del får du ha dina teorier varför saker och ting är som det är. Det stör mig inte ett skit. Men en sak som gör mig fullkomligt blindgalen är när vuxna människor ska klappa andra vuxna människor på huvudet och tala om vad som är rätt och fel. Det är nog det absolut värsta jag vet.
      Jag kan säga att min tjej varken har haft eller har dina problem du haft, varken med sin uppväxt eller med sin far. Så dina lolita och freudianska teorier stämmer långt ifrån på alla.
      Men som de flesta åldersfixerade människor så är ju dina åsikter bara en i mängden. Just detta vi försöker ändra på här.

      • Lisen

        Att kalla mig åldersfixerad tycker jag är att ta i. I min umgängeskrets ryms allt från 14- till 67-åringar. (Då syftar jag på kompisar, som jag t.ex. har vardagskontakt med, och inte att jag har en farmor som jag träffar ibland. :-))

        Jag klappar ingen på huvudet och säger vad som är rätt och fel. Däremot svarar jag på frågan hur jag skulle ha tänkt och agerat om min dotter (ja, eller son för den delen) kom hem och hade en relation med en mycket äldre person.

        Jag jobbar på högstadiet, och har gjort så hyfsat länge. Visst träffar man då och då på elever som är mogna för sin ålder. Men hittills har ingen av dem varit så mogen att jag kan förstå varför en vuxen människa skulle vilja ha ett förhållande med henne/honom.

        Kanske är frågan också präglad av hur man själv ser på en relation? Det som jag – personligen – uppskattar, är att bli utmanad. Att ha ett intellektuellt utbyte, med en person som både erfarenhets- och kunskapsmässigt ligger på min nivå. Självklart tillkommer även andra faktorer, det är inte så att jag och min sambo diskuterar Hegel dagarna i ända! 🙂

      • Okej så du jämför 13-16 åringar med en snart 19 åring? Då förstår jag att mognadsnivån på en trettonåring inte riktigt kommer upp i din nivå. Oavsett hur mogen personen är till sättet.
        Jag har haft en del förhållanden, dels med bra mycket äldre personer och dels med jämngamla. Och det i vad du kallar ”vuxen” ålder. Med den erfarenheten så kan jag bara säga en sak. Mitt hjärta ligger bra mycket över dessa i mognadsnivå.
        När det gäller kunskaps och erfarenhetsmässigt så är det ju så att jag har mycket mer erfarenhet när det gäller mycket, men inte allt. Kunskapsmässigt så handlar ju det mycket av det man är intresserad av. Jag lär mig nya saker hela tiden av min älskling då hon har intressen som jag inte varit i närheten av. Likaså lär hon sig saker som jag ägnat mig åt, men som hon inte har haft nåt intresse av förut. Man utbyter erfarenheter och kunskap på alla plan.
        Men det viktigaste är inte att sitta och jämföra sina kunskaper och erfarenheter i ett förhållande utan det är att kärleken finns där och att den är djupt rotad. Då flätas man samman till en enhet och det är vad parförhållande handlar om. Idag hamnar kärleken i många parförhållande på en lägre nivå än mycket annat. Då andra saker än att värna om kärleken är viktigare, kan det bara sluta på ett sätt. Kanske därför 50% av alla gifta par i detta land skiljer sig. Man blir tillsammans på fel grunder och fel känslor. Så är det inte i vårt fall, utan vi lever av varandra och för varandra.

  8. Tråkigt att dina föräldrar har en sån syn på honom, dom borde ge allt det där en chans tycker jag. Men åt andra sidan så ANTAR jag att din pojkvän är lika gammal eller ungfär lika gammal som dina föräldrar är så kanske dom ser det lite fel att deras ”lilla” dotter är tillsammans med en äldre man som är i sin ålder dvs som förälder så kan jag faktiskt förstå deras syn till det hela varför dom inte vill träffa honom osv och att dom skyddar dig trots att dom tex din mamma låter dig träffa honom osv, hon litar nog på dit omdöme om din pojkvän men det är en rätt så stor sak att smälta men dom kommer nog ge sig i tiden så ha tålamod 🙂

    Jag hade gjort tvärtom mot mina barn dvs gett människan en chans och lärt känna personen innan jag uttrycker mig i något 🙂

    • Ja, jag tror också att det är för att skydda mig, men samtidigt så vet de ju inte vad de skyddar mig mot förutom en siffra. Mellan min snubbe och mina föräldrar skiljer det dock ca. 15 år så det är en rätt stor åldersskillnad där med. 🙂

  9. Jag är mamma till två tonåringar, tjej 16 och kille 19. Jag är 39 år och gift med en tjej på 24. Min åsikt i det hela är att kärleken inte har någon ålder. Jag skulle inte bry mig om ifall någon av mina tonåringar träffar någon som är mycket äldre. Så länge de är lyckliga och mår bra, och det är ett bra förhållande. Sen förstår jag om man som förälder reagerar, det hade även jag gjort, och det är klart att jag hade undrat lite över vad man som 18 och 44-åring har gemensamt. Men, som sagt, är båda parter lyckliga, så shoot!

    Jag och min fru får ofta frågan om vi mamma och dotter, eller systrar… Och det är lite roligt att se folks reaktioner när vi talar om att vi är fruar. :)) men, än har vi inte mött någon som varit elak. Jo, min mamma, som tydligen inte kan acceptera mitt val av kärlek, så henne har jag bett fara och flyga. (inte bara därför, det var bara droppen)

    Kärlek handlar inte så mycket om ålder, mer om mognad och ömsesidig respekt.

    Lycka till! 🙂
    Kram Milo

  10. Litet tillägg… Min frus föräldrar reagerade oxå när vi träffades, de är 7 och 10 år äldre än mig och alltså lika gamla som många av mina vänner. Men, när de hade träffat oss tillsammans första ggn, så sa de att de förstod vår kärlek, och att det kändes väldigt bra. Min fru är som sagt 24 år, och jag 39. Hon var 21 och jag 36 när vi träffads, men hon är otroligt mogen för sin ålder, väldigt klok och vi har jättemycket gemensamt.

    Kram igen, Milo

    • Ni är ju av samma kön dessutom, det ger lite extra bränsle åt brasan. Tycker det var kul att du skrev om det. Tycker man gör rätt i att be folk fara flyga om de inte kan acceptera hur saker och ting ligger till. Man gör sina egna val. Det är det minsta man kan begära att folk ska acceptera, kan de inte det så kan man själv inte göra mer.
      Får önska fruarna lycka till.
      (Han)

  11. Nu är ju jag ”bara” 18 år… men om jag skulle ha barn i som var 18 och blev tillsammans med en äldre man skulle jag först bli chockad.. sen acceptera läget så länge han var snäll och trevlig. Kan dock förstå att man som pappa tycker att det är värre. Det är ju pappans lilla flicka. om ni förstår vad jag menar 😀 Lyckoönskningar till er!

  12. Det är tråkigt att folk hänger upp sig så mycket på åldern. Åldern sitter faktiskt mycket mer i personligheten än i de där siffrorna…
    Jag är mamma till en tjej och hennes pappa är 15 år äldre än jag (vi bor fortfarande tillsammans) och jag personligen skulle inte reagera så mycket om hon som myndig kom och berättade att hon skaffat en mycket äldre pojkvän. Eftersom jag är mamma och det är min uppgift att oroa mig (antingen jag vill eller inte) så skulle jag vilja träffa honom ganska direkt så jag fick bilda mig en uppfattning. Men det skulle jag å andra sidan vilja göra med en yngre också… Kanske att jag skulle reagera om hon var under 18, men fortfarande inget jag skulle förbjuda henne.
    Så, nej, jag skulle varken bli arg eller sur eller fördömande. Bara han är en sjysst kille och de trivs tillsammans. Men det gäller ju oavsett ålder.
    Lycka till!

  13. Sofia

    Hej hon.
    Är dina föräldrar nästan lika gamla som din kille?
    Min pappas tjejs pappa är lika gammal som pappa.
    Dvs:
    Jag 17, Pappa 40. Tjejen 20, hennes pappa, 40.
    Än så länge är ju denna tjejen hemlig för mig och jag tar reda på all info själv men det måste varit jobbigt för hennes pappa också.

    • Mina föräldrar är ca. 15 år äldre än min karl så det är ju lite skillnad. Men jag tror det kan vara en jobbig sits som förälder. Eller ja, det beror väl på vad man själv haft för erfarenheter tidigare i livet. Men det är garanterat en jobbig sits som förälder om man stirrar sig blind på siffran och inte relationen i sin helhet eftersom din pappa inte är en kringvandrande siffra i hennes ögon. Eller ja, det är väl det jag antar 🙂 Hoppas du fick svar på frågan. 🙂 // Hon

  14. Min (fd. klass-) kompis blev tillsammans med våran gamla gymnasielärare efter studenten. Han var väl 30 då & hon 19. Jag tyckte inte åldersskillnaden var det ”konstiga” utan mer det här lärar-elev-relationen. Men dom håller ihop än, 5 år senare, så who am I to judge? Jag tycker att folk får vara tillsammans med den dom vill, sålänge det är på samma villkor, för börjar det bli t.ex. att den ena lever på den andre (nu tänker jag alá anna nicole smith) då är det bara hemskt. Men å andra sidan, är det riktig kärlek då? Det tror jag inte.
    Jag hoppas då att det går bra för er & att dina (era?) föräldrar ser bortom sina egna fördommar! 🙂

    • Jadu, inte för att jag vågar svara vad jag tror för jag har verkligen ingen aning. Hahah! Tänk om de hade haft en blogg där man kunde läsa deras tankar. Vore superskojj att dyka in i deras hjärnor ett tag! 😀

  15. Jag blir ganska upprörd över ”J”s kommentarer men det behöver vi ju inte ta upp här. Jag tänkte bara att det kanske skulle vara trevligt att höra om föräldrar som inte är fullt lika trångsynta.
    Mina föräldrar har inte fått träffa honom än men morsan är eko-nörd och karln jobbar för greenpeace och är vegan så hon älskar honom i vilket fall, 13 års åldersskillnad eller inte. Pappa säger inte så mycket, bara jag tycker om honom är han nöjd.
    Vad jag är nervig inför är väl snarare att träffa hans föräldrar, som har har väldigt tight kontakt med, med tanke på att jag har sociala problem och kan ha svårt att uppehålla tydlig kommunikation.

    Nu är jag bara tvungen att lägga mig i hatkommentarerna ändå. Först och främst, en man på 40 år är ingen jävla gubbe. Upp mot 60 kanske, men inte innan dess. Jag, som 18åring, är dock ett barn, men en man som tänder på mig är i ingen pedofil eller äckel, jag är på god väg ut ur puberteten, jag har varit med om mer än många vuxna och har hög intelligens och förståelse. Nog att det kan uppfattas som opassande men det finns inget annat än sociala normer som pekar på att jag inte borde ha ett förhållande med mannen jag älskar och som älskar mig tillbaka. Vi har olikheter men ser helt enkelt till att vara tydliga och ärliga och jag har aldrig varit lyckligare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s